Inställning till artificiell intelligens inom redovisningsarbete i små och medelstora företag interna och externa faktorer : ett praktikteoretiskt perspektiv

Sammanfattning

Artificiell intelligens (AI) har under de senaste åren fått ett ökat genomslag inom redovisningsarbete och beskrivs ha potential att effektivisera arbetsprocesser genom automatisering, förbättrad analyskapacitet och minskad manuell hantering. Samtidigt konstaterar tidigare forskning att AI-användningen inom små och medelstora företag (SMF) är väldigt begränsad och präglas av osäkerhet, begränsade resurser och varierande organisatoriska förutsättningar. Detta skapar en situation där AI uppfattas som en möjlig resurs för effektivisering och utveckling, samtidigt som tekniken väcker frågor kring kontroll, tillförlitlighet, kompetens och datasäkerhet. Tidigare forskning om AI inom redovisning har främst fokuserat på större företag och teknikens möjligheter, medan mindre uppmärksamhet riktats mot hur aktörer inom SMF resonerar kring användning eller avståndstagande från AI i praktiken. Därför syftar uppsatsen till att skapa en förståelse för hur interna och externa faktorer påverkar aktörers inställning till AI inom redovisningsarbetet i SMF inom byggbranschen. För att förklara detta används praktikteori som en lins för att analysera hur interna och externa resurser samt vardagliga arbetspraktiker samspelar i formandet av inställningen till AI. Studien genomförs med en kvalitativ forskningsansats där elva semistrukturerade intervjuer genomförts med aktörer inom SMF i byggbranschen. Resultatet visar att användningen av AI inom redovisningsarbetet fortfarande är begränsad och främst förekommer genom enklare automatiseringslösningar kopplade till befintliga system, exempelvis fakturahantering och stödverktyg. Samtidigt framträder en generellt försiktigt positiv inställning till AI där möjligheter till effektivisering, tidsbesparing och förbättrad analys vägs mot risker relaterade till kontroll, tillförlitlighet, datasäkerhet och bristande transparens. Uppsatsen visar att interna faktorer, såsom teknisk kompetens, teknisk infrastruktur, ekonomiska resurser och organisationskultur, har störst påverkan på inställningen till AI, medan externa faktorer såsom konkurrens och kundkrav främst fungerar som indirekta incitament när nyttan med tekniken blir tydlig och konkret. Resultatet visar även att inställningen till AI inte formas linjärt eller isolerat, utan utvecklas genom ett dynamiskt samspel mellan organisatoriska resurser, arbetspraktiker och externa omständigheter.