Jämförande litteraturstudie mellan biologiskt och kemiskt växtskydd på friland : ur ekologiska, ekonomiska och sociala hållbarhetsaspekter

Sammanfattning

I Sverige finns två sorters odlingssystem, konventionell odling och ekologisk odling. Men för båda odlingssystemen är det nödvändigt att det finns biologisk mångfald och ekosystemtjänster för att kunna producera livsmedel. Behovet av pollinatörer för pollinering av grödor och markbördighet i jordbruksmarker är beroende av maskar och bakterier för nedbrytning. Agenda 2030 godkändes av FN:s globala ledare 2015 med målsättning att kunna försörja nuvarande generationen och kommande generationers behov utan att riskera eller tömma naturliga resurser. För att arbeta med Agenda 2030 skapades Sveriges miljökvalitetsmål för att eftersträva att uppnå målen för att lägga grunden hur svensk politik skall styras och hur svensk miljö skall vara. Matproduktion och tillverkningsprocessen är en viktig del i arbetet. Enligt lag skall båda odlingssystemen tillämpa integrerat växtskydd (IPM) där sista momentet blir tillsättande av mekaniskt, kemiskt eller biologiskt växtskydd. Arbetet baseras på en litteraturstudie med jämförelse mellan biologisk växtskydd och kemiskt växtskydd på friland ur hållbarhetsaspekterna ekonomi, ekologi och socialt. Syftet är att undersöka huruvida ett biologisk växtskydd skulle kunna vara applicerbart i konventionell odling för att främja hållbar odling ur hållbarhets aspekterna ekologi, ekonomi och socialt. Biologisk växtskydd delas in i 3 strategier: Förstärkande, Bevarande och klassisk bekämpning. Biologisk växtskydd bekämpar enskilda växtskadegörare och medför låga miljö och hälsorisker. Biologiskt växtskydd är mer hållbart ur aspekterna ekologi och socialt. Genom att enbart angripa växtskadegörare samtidigt som den inte förorenar inte mark eller vattendrag eller utgör fara för människors hälsa. Kemisk växtskydd är inte hållbart ur aspekterna ekologi och socialt. Men är snabbverkande och effektivt vilket är gynnsamt för att säkra säsongen skörd och ekonomiska avkastning. Förutsättningarna för användning av kemiska växtskyddsmedel beslutas av EU kommissionen gällande aktiva preparat. Sedan bestämer enskilt EU-land att godkänna substanserna.