Järnålderns ämnesjärnsdepåer : Gömda skatter, glömda hantverksförråd eller offer till högre makter?

Sammanfattning

Ämnesjärn har länge betraktats som handelsvaror, förråd av råvaror för vidare bearbetning. I vissa fall anses de vara offer till gudarna. Senare tids forskning har gett anledning att ompröva tidigare forskning. I uppsatsen undersöks vilken funktion tenformade och lieformade ämnesjärn hade i Kalmar län under järnåldern. Resultatet av studien är att tenformade och lieformade ämnesjärn i Kalmar län i första hand bör ses som handelsvara eller råvara och användes i handel eller i gåvoutbyte. De förekommer också i offersammanhang, men i begränsad utsträckning. Sannolikt cirkulerade de lokalt inom Kalmar län. Det finns inga uppgifter om export, utom från fastlandet till Öland. De standardiserade formerna av ämnesjärnen indikerar också lokal produktion och cirkulation. Ämnesjärn kan ha använts i kommunikation med högre makter, och deponeringsplatserna kan ha valts av rituella skäl. Bevisen för detta i undersökningsområdet är dock inte tillräckligt starka för att man ska kunna dra denna slutsats.