Kantzoners inverkan på betesskador i ungskogsbestånd

Sammanfattning

Betesskador från älg orsakar stora ekonomiska och ekologiska problem för den svenska skogen, särskilt på tall och trädslagen rönn, asp, sälg, och ek (RASE). I denna studie undersöks om betesskador skiljer sig mellan kantzoner och centrala delar av ungskogsbestånd, samt hur trädslagsfördelning och kantzonens angränsande miljö påverkar skadebilden. Undersökningen utfördes under mars 2025 i fyra bestånd i Sollefteå kommun, Västernorrland, med totalt 24 provytor. Resultaten visade ingen signifikant skillnad i betesskador mellan kantzon och centrala delar, men tall var tydligt mer betad än de andra trädslagen. Kantzoner mot väg hade lägst andel betesskador. Studien visar att fysisk kantzonsbredd inte i sig minskar betestyrcket utan innehåll och mängd av attraktikt foder avgör. För att kantzoner ska fungera betesavlastande krävs troligen en aktiv skötsel med fokus på RASE-träd. Resultaten pekar på behovet av vidare studier i större skala för att utveckla konceptet med kantzoner som en skogsbruksåtgärd som effektivt minskar betesskador.