Konkurrensrättens gränser för idrotten : Om idrottens särart och dess rättsliga relevans i ljusetav den ökade kommersialiseringen

Sammanfattning

Europeiska unionens (EU:s) konkurrensrätt utgör ett centralt regelverk för regleringen av marknadsbeteenden inom den inre marknaden och syftar till att upprätthålla en välfungerande konkurrens. En grundläggande bestämmelse i detta avseende är artikel 101 fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF), enligt vilken avtal och samordnande förfaranden mellan företag samt beslut av företagssammanslutningar som har till syfte eller resultat att begränsa konkurrensen är förbjudna. Artikel 101 FEUF har under senare år aktualiserats i ett flertal avgöranden rörande idrottslig verksamhet. Idrott kännetecknas av särskilda karaktärsdrag, såsom en unik organisation och pyramidstruktur med det ideella engagemanget i centrum. Denna särskilda karaktär har traditionellt motiverat en ambition att självständigt reglera sin verksamhet utan inblandning av externa intressen. Under senare år har dock kommersialiseringen och externa aktörer fått en större roll inom idrotten. Den traditionella ideella idrottssektorn utmanas därmed idag av andra externa intressen. EU-domstolen har klargjort att idrottslig verksamhet, trots sina särskilda drag, omfattas av konkurrensrätten när den utgör ekonomisk verksamhet. Samtidigt har domstolen slagit fast att idrottens särart ska beaktas vid konkurrensbedömningen. Detta kan antingen ske inom ramen för bedömningen i artikel 101.1 FEUF enligt de i rättspraxis utvecklade rättfärdigandegrunderna, eller enligt undantaget i artikel 101.3 FEUF. Hur långt drottens särart kan ges genomslag som motivering för avsteg från konkurrensreglerna är dock inte slutligt klarlagt. Mot denna bakgrund syftar uppsatsen, med utgångspunkt i den rättsdogmatiska metoden, till att undersöka hur konkurrensrätten tillämpas på idrottslig verksamhet, genom att dels analysera när idrottslig verksamhet utgör ekonomisk sådan, dels undersöka hur idrottens särart kan beaktas inom ramen för konkurrensbedömningen enligt artikel 101 FEUF. I denna del analyseras även kommersialiseringen och dess betydelse för hur idrottens särart kan beaktas i konkurrensbedömningen. Analysen visar att idrottens särart kan tillmätas betydelse i konkurresbedömningen enligt artikel 101 FEUF, men endast inom ramen för en strikt konkurrensrättslig prövning. Särarten utgör inte ett självständigt undantag, utan kan få genomslag inom den i rättspraxis utvecklade rättfärdigandegrunden inom ramen för artikel l01.1 FEUF eller, i mer begränsad utsträckning, inom ramen för artikel 101.3 FEUF. Vidare framgår att kommersialiseringen påverkar utrymmet för att beakta idrottens särart i konkurrensbedömningen. När idrottsverksamhet i ökad utsträckning bedrivs i kommersiella former minskar möjligheten att motivera konkurrensbegränsningar med hänvisning till särarten. Samtidigt visar analysen, med golfsporten som illustration, att bedömningen måste genomföras utifrån det enskilda fallet och med beaktande av idrottsspecifika förutsättningar.