Kritiska incidenter i ambulanssjukvården: Ambulanspersonalens behov av stöd och copingstrategier

Sammanfattning

Introduktion. Ambulanspersonal har en varierande arbetsmiljö och utsätts ofta för kritiska incidenter som kan vara psykiskt, fysiskt och emotionellt belastande. För att orka med och kunna hantera dessa svåra situationer behövs effektiva copingstrategier samt tillgång till passande stöd. Syfte. Syftet är att undersöka hur ambulanspersonal upplever kritiska incidenter samt hur de hanterar dessa genom copingstrategier och upplever stöd i efterförloppet. Metod. En kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats genomfördes. Nio semistrukturerade intervjuer analyserades med hjälp av innehållsanalys. Analysen resulterade i två kategorier och fem subkategorier. Resultat. Resultatet visade att kritiska incidenter definierades som ovanliga händelser och som på något sätt lämnar ett avtryck. Den psykiska påverkan varierade mellan deltagarna. Vid kritiska incidenter trycker ambulanspersonalen undan sina känslor för att kunna fokusera på arbetsuppgiften. Efteråt kunde känslomässiga reaktioner uppstå men det påtalas också att incidenterna lagras som erfarenheter. Copingstrategier framkom som nödvändiga där stöd från närmaste kollega var mest framträdande. Stödet från organisationen upplevdes däremot som otydliga. Resultatet tyder på att ambulanspersonal i stor utsträckning använder sig av individuella copingstrategier och stöd från kollegor snarare än organisatoriska insatser. Detta kan tyda på att det finns lite information om befintliga stödinsatser och att de inte är tillräckligt anpassade till verksamhetens behov. Slutsats. Studien visar att ambulanspersonalen har hittat egna copingstrategier för att hantera arbetet men det visade sig också att de har varierande kunskap om vilket stöd som finns tillgängligt från organisationen. Detta belyser behovet av att utveckla mer strukturerade och tydliga stödresurser inom verksamheten.