Kronisk enteropati hos hund : kopplingar mellan histopatologisk diagnos, livslängd och upplevd livskvalitet

Sammanfattning

Kronisk enteropati (CE) är ett begrepp som används när en hund har haft återkommande eller pågående gastrointestinala symtom i mer än tre veckor och extraintestinala orsaker har uteslutits. I Sverige var periodprevalensen på två djursjukhus 1,1 % av alla fall under åren 2013–2018. Trots kopplingar mellan kroniska magtarmproblem och försämrad livskvalitet hos människor har det inte förrän nyligen forskats om de drabbade hundarnas livskvalitet. De få studier som har gjorts har sett en försämrad livskvalitet hos hundar med CE jämfört med hos friska kontrollgrupper. En studie såg försämrad livskvalitet hos hundar med CE jämfört med en grupp hundar med varierande neoplasier. Biopsier från magtarmkanalen är en del av utredningen för somliga hundar med kronisk enteropati. Historiskt har det varit en komplex form av diagnostik med många potentiella felkällor från biopsitagning till avläsning. Få kopplingar har gjorts mellan den histopatologiska bilden och hundens kliniska bild. Med detta i åtanke är målet med studien att undersöka om det går att se kopplingar mellan hundarnas livskvalitet och deras histologiska diagnos, samt kopplingar mellan histologisk diagnos och livslängd. Studien utgick från studiepopulationen som användes av Holmberg et al. (2022) i en retrospektiv journalstudie. Totalt ingick 814 hundar med CE som hade besökt två svenska djursjukhus mellan 2013 och 2018. För 338 av dessa 814 hundar kunde ingen uppföljande information utläsas via journaler. Djurägarna till dessa hundar kontaktades via telefon för en uppföljande intervju. Om djurägarna inte svarade vid uppringning skickades ett SMS. Gavs inget svar på SMS-meddelandet uteslöts hunden från studien. Totalt deltog 123/338 djurägare på intervju. Hundarna delades upp i grupper baserat på histologiskt utseende i magtarmkanalen, om de var vid liv eller inte och om de fortsatt hade sjukdomstecken från magtarmkanalen eller ej. Intervjusvaren i kombination med information från journaler användes för statistiska beräkningar. Resultatet visade inga samband mellan histologisk diagnos och livslängd eller livskvalitet. Djurägarna till hundar som var vid liv men som inte hade sjukdomstecken längre upplevdes ha bäst livskvalitet från diagnos tills nu jämfört med övriga grupper i studien.