Kroppar i Kretslopp: En kritisk diskursanalys av det sexuella momentet i 6 Kap. Brottsbalken

Sammanfattning

Förarbetena till sjätte kapitlet Brottsbalken klargör att sexualbrottens särart består i förekomsten av ett sexuellt moment i en gärning. Sexualbrotten i svensk lagstiftning bygger därför på en implicit förutsättning: att den som hanterar lagen ska kunna identifiera och uppfatta vad som är sexuellt. En kritisk diskursanalytisk ansats används för att problematisera hur uppfattningar om det som upplevs vara sexuellt formas och upprätthålls genom sociala och diskursiva sammanhang. Genom att kombinera olika teoretiska perspektiv på makt, med förarbeten och rättsfall, diskuteras hur sexualbrottslagstiftningen skapar en dikotomi mellan en aktiv gärningsperson och ett passivt offer – en relation som jag i studien beskriver genom att beteckna parterna som givare och mottagare. Denna uppdelning bär på en dold och polär genushierarki, där maskulinitet konstrueras som normativ och givande, medan femininitet definieras som mottagande och härledd. Även om det är tydligt att lagen syftar till att skydda den underordnade parten visar dikotomin, med sin inbyggda genushierarki, hur det sexuella momentet speglar bredare samhälleliga maktstrukturer. I arbetet uppmärksammas vidare att synen på det sexuella momentet inte formas på ett individuellt plan. Det sker i stället i ett dynamiskt samspel mellan subjekt och makt, där diskursen fungerar som en drivande kraft dem emellan. Eftersom diskursen är byggd på maskulinitetshegemonins parametrar, formas även synen på det sexuella momentet av hegemonins heteronormativa idé med slentrianmässiga föreställningar om manligt och kvinnligt. I detta system utgör den manliga sexualiteten en sorts referenspunkt för samtliga sexuella handlanden, vilket leder till att en zon av implicit tolerans där maskulinitetens privilegierade position gör att vissa beteenden inte förstås som avvikelser utan som förväntade uttryck för manligheten.