Kunskap i idrott och hälsa : En studie av lärarutbildares uppfattningar om vad de anser vara ämneskunskap i idrott och hälsa

Sammanfattning

Syftet: Syftet med studien var att undersöka vad lärarutbildare anser är ämneskunskaper i ämnet idrott och hälsa. Undersökningen ger vidare perspektiv och kan komma att bli en del i den redan påbörjade diskussionen rörande vad som är ämneskunskaper i idrott och hälsa. Frågeställningar: Vilka är ämneskunskaperna i idrott och hälsa enligt lärarutbildarna i ämnet? Vilka ämneskunskaper anser de som särskilt viktiga i en ämneslärarutbildning för blivande lärare i idrott och hälsa-ämnet? Metod: Studien bygger på en serie semistrukturerade djupintervjuer med lärarutbildare som undervisar på ämneslärarutbildningar i idrott och hälsa i Sverige. Intervjuerna transkriberades och analyserades genom tematisk analys. Resultat: Två tydliga mönster framträder i svaren på frågeställningarna om ämneskunskaper i idrott och hälsa. Det ena visar att det finns en utbredd osäkerhet bland lärarutbildarna om vad ämneskunskaperna är och vilka kunskaper som är avgörande för att kunna undervisa i ämnet. Det andra perspektivet belyser rörelse. Merparten av utbildarna har lättast att konkretisera ämneskunskap och ge exempel inom detta fält. Det rör sig om fokus på rörelseförmåga, rörelsefärdighet, rörelsekulturer och till viss del förmågan att undervisa och bedöma rörelse. Gällande hälsans andra dimensioner finns endast ett fåtal konkreta uttryck som relaterar till ämneskunskap. Dessa uttryck uppkommer efter en stund, efter att rörelseperspektivet behandlats som ett separat huvudområde. Då beskrivs ämneskunskap inom hälsa framförallt som att få lära sig undervisa i hälsosamma miljöer och teoretiska kunskaper om hälsa. Slutsats: Studien bekräftar tidigare forskning om ett kunskapsmässigt spänningsfält där traditionella synsätt och erkännandekulturer fortfarande präglar en del innehåll om vad som anses vara relevanta och centrala ämneskunskaper i ämnet. Hälsa kan uttryckas vara en del av rörelse men rörelse uttrycks inte vara en del av hälsa. Det finns även svårigheter att uttrycka vad relevanta ämneskunskaper i ämnet är. Trots viss utveckling inom rörelsefältet, blir det tydligt att hälsans dimensioner fortfarande är underutvecklade som ämneskunskap. En utmaning verkar vara att sammanfläta ämnesområden och kunskapsformer som utvecklar relevant ämneskunskap för nutid och framtid. Ett organiserat arbete över ämnets nuvarande och framtida innehåll kan vara motiverat.