Långsiktiga effekter av beteendeinriktade jämfört med biomedicinska interventioner på smärta vid icke-specifik långvarig ländryggssmärta : En systematisk översikt

Sammanfattning

Bakgrund: Långvarig ländryggssmärta (CLBP) är ett globalt hälsoproblem. Beteendeinriktade fysioterapeutledda interventioner, såsom kognitiv funktionell terapi, kognitiv beteendeterapi-baserade interventioner, samt acceptans- och utbildningsbaserade interventioner kombinerar biomedicinska och psykosociala insatser, men de långsiktiga effekter jämfört med traditionella biomedicinska interventioner är fortfarande otillräckligt sammanställda. Syfte: Att undersöka långsiktiga effekter på smärta samt bedöma risk för snedvridning och tillförlitlighet för beteendeinriktade interventioner i kombination med fysisk aktivitet jämfört med biomedicinska interventioner vid CLBP. Metod: Systematisk översikt över randomiserade kontrollerade studier (RCT). Litteratursökningar genomfördes i PubMed. Bedömning av risk för snedvridning genomfördes med PEDro-skalan, och tillförlitligheten i det sammanvägda resultatet bedömdes med mallen “Bedömning av den sammanvägda tillförlitligheten i systematiska översikter”. Resultat: Tio RCT-studier med överlag hög metodologisk kvalitet inkluderades. Resultaten för långsiktig smärtlindring (≥6 månader) var inkonsekventa. Ungefär hälften av studierna visade signifikanta fördelar medan hälften saknade mellangruppsskillnad. Interventioner med högre dos (7-14 sessioner) och booster-sessioner uppvisade oftare effekt. Trots hög metodologisk kvalitet enligt PEDro-skalan förelåg en ökad risk för snedvridning, främst på grund av bristande blindning och omfattande deltagarbortfall. Den sammanvägda tillförlitligheten graderades som mycket låg på grund av bristande samstämmighet och precision. Konklusion: Beteendeinriktade interventioner visar potential att förbättra patienters smärthantering, men det vetenskapliga underlaget för att de är överlägsna biomedicinska alternativ för långsiktig smärtlindring är mycket osäkert. Att enskilda studier håller hög metodologisk kvalitet men den sammanvägda tillförlitligheten ändå blir låg beror på att studierna uppvisar motsägelsefulla resultat. Därför behövs större och mer enhetliga studier som fokuserar på optimal dosering samt minskat deltagarbortfall.