Mätningar av träningsberedskap inom elitfotboll : En observationsstudie av subjektiva och objektiva mätmetoder i verklig träningsmiljö

Sammanfattning

Bakgrund: Elitfotboll präglas av hög fysisk belastning, vilket medför variationer i spelarnas träningsberedskap. För att optimera prestation och minska skaderisk används både subjektiva och objektiva mätmetoder i utvärderande syfte. Kunskapen om deras inbördes relation samt om typisk variation över tid i verklig elitmiljö är dock begränsad. Hastighetsbaserad träning har föreslagits som ett potentiellt verktyg för att uppskatta neuromuskulär dagsform, men dess praktiska relevans i relation till etablerade metoder är fortfarande otillräckligt kartlagd. Syfte: Syftet med studien var att deskriptivt beskriva individuella referensvärden och typisk variation för objektiva och subjektiva mått på träningsberedskap hos elitfotbollsspelare under en treveckorsperiod. Vilket bidrar med underlag för framtida monitorering och jämförelser mellan olika delar av en säsong. Studien ämnade även undersöka korrelation mellan typiska objektiva och subjektiva mätmetoder som används för att bedöma träningsberedskap. Metod: Nitton manliga elitfotbollsspelare deltog i en longitudinell observationsstudie under tre veckor i slutet av tävlingssäsongen. Mätningar genomfördes vid elva tillfällen och inkluderade hastighetsbaserad knäböj med 30–35% av 1RM, isometrisk greppstyrka samt självskattad träningsberedskap. Data analyserades deskriptivt och samband mellan variablerna undersöktes med Spearmans rangkorrelation. Resultat: Samtliga variabler uppvisade låg variation på gruppnivå men tydligare intraindividuella variationer. Inga statistiskt signifikanta samband identifierades mellan de objektiva och subjektiva måtten. Konklusion: Resultaten indikerar att träningsberedskap hos elitfotbollsspelare präglas av individuella variationer och att subjektiva och objektiva mätmetoder speglar olika dimensioner av prestationsberedskap. Studien bidrar med underlag för framtida studier i samma område.