Mellan riktlinjer och magkänsla: En sociologisk studie om ingripandepolisers riskbedömning och handlingsutrymme vid ärenden om våld i nära relation

Sammanfattning

Våld i nära relation är ett omfattande samhällsproblem som ofta sker bakom stängda dörrar. Detta innebär att ingripandepolisen som första instans har en avgörande roll i att bedöma risker utifrån ofta begränsad eller motsägelsefull information. Syftet med denna uppsats är att ur ett sociologiskt perspektiv undersöka hur risk konstrueras, tolkas och förstås av ingripandepoliser, samt hur deras handlingsutrymme används och förhandlas i samband med beslut om risk i ärenden om våld i nära relation. Studien har en kvalitativ forskningsdesign med ett abduktivt arbetssätt och bygger på empiriskt material från semistrukturerade intervjuer med fem ingripandepoliser verksamma i Region Syd. De teoretiska utgångspunkterna utgörs av den rättssociologiska distinktionen mellan law in books och law in action samt symbolisk interaktionism med särskilt fokus på begreppen definitionspraktiker och joint action. Resultaten visar att riskbedömning inte framstår som en mekanisk tillämpning av givna regler, utan som en aktiv social konstruktion där polisen genom interaktion på plats tolkar sinnesstämningar, kroppsspråk och miljön för att skapa mening. Analysen synliggör att handlingsutrymmet fungerar som en oundviklig och nödvändig brygga för att omsätta formella riktlinjer till praktisk handling, men att detta utrymme i den operativa verkligheten påverkas av faktorer som organisatorisk kontroll, resursbrist, språkliga barriärer och polisers motivation.