Mellan självständighet och sårbarhet : En icke-systematisk litteraturöversikt av patienters upplevelser av sin egenvård vid diabetesrelaterade fotsår

Sammanfattning

Bakgrund: Diabetes är en globalt utbredd sjukdom som kräver livslång egenvård och har en hög risk för komplikationer, däribland fotsår som kan leda till infektion, amputation och nedsatt livskvalitet. I detta sammanhang kallas egenvård de åtgärder som patienten själv vidtar för att hantera sin diabetes såsom att kontrollera sina blodsockernivåer, fotvård och uppmärksamhet på tidiga tecken på försämring. Även om egenvård är avgörande för att förhindra försämring påverkas den av andra faktorer som kunskap, motivation, emotionella reaktioner och vårdkontakt. Syfte: Att beskriva patienters upplevelser av sin egenvård vid fotsår som relateras till diabetes mellitus. Metod: En icke-systematisk litteraturöversikt genomfördes baserat på 11 kvalitativa och mixedmethod studier från de senaste tio åren och som var publicerade på databaserna PubMedoch CINAHL. Artiklarna granskades och analyserades av utifrån kvalitet och innehåll med hjälp av Sophiahemmet Högskolas bedömningsunderlag. En integrerad dataanalysanvändes för att sammanställa och analysera resultatet. Resultat: Resultatet sammanställdes i tre huvudkategorier: Att känna sig hindrad i sin egenvård, Att bli sedd och lyssnad på gör egenvården mer möjlig och Betydelsen av relation och kommunikation. Resultatet visade att egenvård upplevdes som mest meningsfull när den var individanpassad och baserad på patienternas behov och livssituation. Förmågan att utföra egenvård påverkades av psykologiska faktorer som oro och skuld. Andra faktorer som påverkade förmågan inkluderade bristande kunskap, praktiska och strukturella hinder. Slutsats: Patientens resurser, drivkraft, psykologiska och fysiska förutsättningar samt stöd från vården är alla faktorer som påverkar egenvården vid fotsår. Sjuksköterskan har en viktig roll i att stödja egenvården genom utbildning, kontinuerlig kontakt och anpassat stöd. Resultaten är relevanta för klinisk praxis och har potential att förbättra följsamheten, risken för komplikationer och patienternas livskvalitet.