Mellan statlig kontroll och marknadens dynamik : En styrningsanalytisk studie av institutionella motsättningar i innovationsstödet till deeptech-sektorn

Sammanfattning

Denna masteruppsats i offentlig förvaltning undersöker den institutionella friktion som uppstår när den regelstyrda staten åläggs att agera riskkapitalist och marknadskompletterande finansiär åt den djupt osäkra deeptech-sektorn. Syftet är att undersöka de bakomliggande mekanismer som formar förvaltningens agerande, och teoretiskt förklara den logikkrock som uppstår i gränssnittet mellan statens administrativa kontrollbehov och innovationsmarknadens dynamik. Genom en teoristyrd dokumentanalys av oberoende statliga granskningar, rapporter och utredningar prövas empirin deduktivt mot ett tvärvetenskapligt ramverk. Detta integrerar nationalekonomisk teori om asymmetrisk information och signalering med nyinstitutionell organisationsteori rörande begränsad rationalitet och byråkratiers sätt att hantera motstridiga krav genom lämplighetslogik och beslutsrationalitet. Studiens resultat identifierar en förvaltningspolitisk motsättning. När den statliga förvaltningen konfronteras med komplex teknologisk osäkerhet, indikerar det formella utvärderingsmaskineriet strukturella symptom på kognitiv och institutionell överbelastning. Eftersom myndigheterna styrs av lagstadgade krav på rättssäkerhet, likabehandling och riskminimering, förlitar sig förvaltningen ofta på utvärderandet av hanterliga, administrativa proxyvariabler. Beslut baseras därmed i hög grad på sökandens förmåga att uppvisa en korrekt formell historik och administrativ skicklighet, snarare än på den faktiska teknologiska potentialen. Detta resulterar i en klyfta mellan vad som sägs och vad som görs, där statens uttalade politiska visioner om att finansiera hög risk separeras från den försiktiga administrativa handläggningen i praktiken. Uppsatsens övergripande slutsats är att den upplevda byråkratiska rigiditeten i innovationsstödet utgör en konstitutionellt grundad hanteringsmekanism snarare än ett uttryck för administrativ inkompetens. Studiens primära analytiska bidrag är insikten om att detta byråkratiska agerande i sin tur förändrar de signaler staten sänder till marknaden. Eftersom statens policyinstrument tenderar att premiera administrativ skicklighet i stället för radikal teknologisk excellens, förlorar statens kvalitetsstämpel sin avsedda tydlighet, skapar analytisk kontaminering och riskerar att i stället framkalla förvirring på kapitalmarknaden. Genom denna process riskerar statens systematiska riskminimering att bidra till ett strukturellt förvaltningsmisslyckande, där aktörer som har optimerat sin förmåga att navigera i myndighetssystemet gynnas på bekostnad av de banbrytande innovatörer som systemet ursprungligen var avsett att stödja.