Mentorers motivation i arbetet med gymnasieelever i behov av stöd : Betydelsen av autonomi, kompetens och tillhörighet

Sammanfattning

Syftet med denna studie är att undersöka gymnasielärares motivation i mentorskapet och dess påverkansfaktorer i arbetet med elever i behov av stöd. Studien utgår från Självbestämmandeteorin och dess tre grundläggande psykologiska behov: autonomi, kompetens och tillhörighet. En kvantitativ enkätundersökning genomfördes med 83 gymnasielärare från kommunala gymnasieskolor i Sverige. Enkäten baserades på en anpassad version av Basic Psychological Need Satisfaction Scale (BPNSS) och kompletterades med en kvalitativ fritextfråga. Univariat och bivariat analys tillämpades för kvantitativa data, i kombination med tematisk analys för det kvalitativa materialet. Resultaten visar att motivationen i mentorskapet är genomgående måttlig, där behovet av tillhörighet skattas högst och autonomi lägst. Mentorerna i studien upplever starka relationer till eleverna, men bristande organisatoriskt stöd, otydliga uppdragsbeskrivningar och otillräcklig tid som påverkar motivationen negativt. Studien visar att motivationen i mentorskapet främst upprätthålls av mentorns engagemang snarare än av stöd på skolnivå. Analyserna visar att mentorer med fler elever i behov av stöd upplever lägre grad av autonomi, kompetens och tillhörighet. Tillräckligt med tid för mentorskapet framstår som en betydelsefull faktor för att tillgodose de psykologiska behoven. Specialpedagogiska implikationer diskuteras i relation till mentorers motivation, som påverkas av organisatoriska villkor som tydliga uppdrag, ledningsstöd, tid, kompetensutveckling, kollegialt lärande och samverkan med elevhälsan, och där ett helhetsgrepp från skolledningen kan främja både mentorskapets hållbarhet och ett likvärdigt stöd för elever i behov av stöd.