Mer än bara huvudvärk : En litteraturöversikt om psykosociala aspekter som påverar efter en hjärnskakning hos idrottande ungdomar och unga vuxna

Sammanfattning

Introduktion: Sport relaterad hjärnskakning är en av de vanligaste skadorna inom ungdomsidrott. Inom åldersspannet 14–18 år uppger 20% att de haft minst en hjärnskakning. Ungdomsåren utgör en dynamisk och känslig period i hjärnans utveckling, präglad av omfattande hormonella och neurobiologiska förändringar kopplade till puberteten. Dessa processer påverkar inte bara fysisk utveckling, utan även hjärnans mognad, beteende och känsloreglering. Syftet med denna litteraturöversikt är att undersöka hur emotionella, sociala och psykologiska aspekter påverkas hos idrottande ungdomar och unga vuxna efter en hjärnskakning. Metod: Litteraturfördjupningen utfördes i enlighet med PRISMA scr guidelines. Syftet och inklutionskriter utformades med hjäp av PEO modellen (population, exposure, outcome). Sökningen genomfördes i databaserna Pubmed och CHINAL, under perioden 5-6/3-2026. Resultat: 9 artiklar inkluderades och granskades. Sociala relationer och emotionella aspekter framträdde som två övergripande teman. Sociala relationer kan antigen fungera som stödjande resurs eller potentiell belastning för ungdomens vardag. Emotionella aspekter inkluderade frustration, osäkerhet samt depression. De sociala och emotionella aspekterna kan både påverka och förstärka varandra. Resultatet visar en variation i hur ungdomar upplevde stöd och förståelse från sin omgivning. I de fall där förståelse saknas uppstod ofta en frustration hos ungdomarna. Vidare kan otydliga besked från hälso-sjukvården avseende återgång till aktivitet bidra till upplevelse av osäkerhet och frustration. Konklusion: Psykosociala konsekvenser efter en hjärnskakning är vanligt förekommande hos idrottande ungdomar och unga vuxna. Resultatet tydliggör att hjärnskakning är en komplex diagnos som inte bara påverkar den drabbade fysiskt, men att också sociala och emotionella faktorer samverkar och påverkar såväl återhämtning som livskvalitet. Detta i sin tur påverkar såväl klinisk bedömning och rehabilitering som framtida forskning.