Metodval för borttagning av kort- och ultrakortkedjiga PFAS i dricksvatten

Sammanfattning

PFAS (per- och polyfluorerade alkylsubstanser) är en bred samling av syntetiskt framställda molekylföreningar med unika egenskaper. Dessa föreningar delas vanligtvis in i grupper om lång-, kort-, och ultrakortkedjiga strukturer. Under det senaste decenniet har ökande koncentrationer av PFAS påvisats globalt, i såväl grundvatten som mark och atmosfär. Borttagning av PFAS från dricksvatten är därför ett aktuellt ämne då föreningarna i olika skala har toxiska egenskaper som kan skada människa och miljö. Kort- och ultrakortkedjiga PFAS-föreningar är problematiska i större utsträckning eftersom de generellt inte renas i de etablerade reningsteknikerna för långkedjiga PFAS. Detta medför ett behov av utveckling och utvärdering av tekniker som kan öka avskiljningen för kort- och ultrakortkedjiga PFAS-föreningar från dricksvatten. Denna studie är utformad för att identifiera och jämföra befintliga och framväxande reningstekniker för hållbar avskiljning av kort- och ultrakortkedjiga PFAS i dricksvatten, där särskilt fokus läggs på molekylerna TFA, PFBA och PFPeA. Studien genomfördes på uppdrag av HOFOR, som är en dricksvattenproducent i Danmark. Ett fiktivt dricksvattenverk placerat i Danmark har använts som referensram för applicering och utvärdering av reningsteknikerna i en realistisk kontext. Studiens inleddes med en genomgång av litteratur från en expert på PFAS, för att sen övergå till en systematisk litteraturstudie för att urskilja fler tekniker som testats i varierande skala. Studiens andra del utgjordes av beräkningar kring kostnader och miljöpåverkan, samt avvägningar av flertalet kriterier för att möta hållbarhetskrav. Studien visar att nanofiltrering är den mest effektiva och hållbara tekniken utifrån kriterierna: ekonomi, vattenförluster, klimatpåverkan (CO2-ekvivalenter) och reningsgrad för kortkedjiga PFAS. Detta resultat baseras på en multikriterieanalys grundad på befintlig litteratur och genomförda beräkningar. Ytterligare forskning om reningstekniker för kort- och ultrakortkedjiga PFAS krävs dock för att med säkerhet kunna fastställa den mest lämpade metoden för framtida dricksvattenproduktion.