Moraliskt förfall, avgudadyrkan eller blasfemi? : Förskjutningar i den profetiska kritiken av Jerusalems kult från första till andra templets tid

Sammanfattning

Denna studie undersöker den profetiska kritiken av Jerusalems tempelkult i den hebreiska Bibeln genom en komparativ analys av texter från första och andra templets tid. Med fokus på Mika, Jeremia och Malaki analyserar studien de teologiska grunderna för kultkritiken samt de förändringar i tolkningsramar som uppstod till följd av den babyloniska exilen. I linje med modern forskning, särskilt Göran Eidevalls modell, förstås den profetiska kultkritiken som kontextuell och situationsbunden snarare än som ett principiellt avvisande av offer och tempelkult. Samtidigt argumenterar studien för att kritiken formas av skilda teologiska tolkningsramar. I Mika och Jeremia förstås den förvrängda kulten främst genom kategorin avgudadyrkan. När kulten skiljs från rättvisa, rättfärdighet och förbundstrohet blir JHVH-dyrkan funktionellt jämförbar med den avgudadyrkan som riktas mot Baal, även när tillbedjan formellt riktas till JHVH. I Malaki förskjuts däremot de dominerande kategorierna mot förbundsbrott, vanhelgande och förakt för JHVH:s namn. Studien argumenterar för att blasfemi fungerar som den centrala tolkningsramen för Malakis kritik av prästerskapet och offerkulten. Analysen visar vidare att den babyloniska exilen i grunden omformade den teologiska förståelsen av templet och prästerskapet och gav upphov till en hermeneutisk förskjutning i den efterexiliska formuleringen av den profetiska kultkritiken. Medan de förexiliska profeterna framställer en kult utan rättvisa som illegitim, speglar Malaki en efterexilisk kontext där korrekt kultisk praxis och vördnad för JHVH:s helighet blir centrala frågor. I samtliga analyserade texter är dock kultens legitimitet ytterst beroende av trohet mot JHVH och hans förbund.