Stoisk ecklesiologi? : en filosofisk och komparativ läsning av σῶμα Χριστοῦ hos Paulus och Första Klemensbrevet

Sammanfattning

Vad menade Paulus med gemenskapen som ἐκκλησία (församling)? I flertalet tidigkristna texter omtalas kyrkan som en kropp. Är det genom en stoisk läsning av de tidigkristna källorna vi uppnår en ökad förståelse av kyrkans natur? Det är vad denna uppsats undersökt genom en filosofisk-exegetisk och komparativ läsning av 1 Kor 12:12–31 och 1 Klem 37:5–38:1, i dialog med ett utdrag ur Epiktetos Diskurser. Undersökningen påvisar hur Kristi Kropp utifrån ett stoiskt perspektiv kan förstås som en σῶμα ἡνωμένον (förenad kropp), vilken genomsyras och hålls ihop av en πνεῦμα (Ande). Denna Kropp är något mer än en metafor. Kyrkan är ej som en kropp – det är en Kropp. En ontologisk verklighet – en varelse i vilken människor inlemmas genom dopet som sker i Anden. I denna Kropp har det apostoliska ämbetet den främsta positionen, men varje enskild lem är nödvändig. Denna Kropp är något mer än det lokala, det är något som förenar alla döpta.