Mortalitet i Skårebo naturreservat efter skogsbrand : -störningsintensitetens koppling till markfuktighet och beståndsålder

Sammanfattning

Skogsforskningen framhöll tidigare beståndsersättande bränder som dominerande störning i skogen. Nyare forskning har i stället förordat småskaliga störningar och lågintensiva bränder med låg trädmortalitet som framträdande. Samtidigt har studier visat att bränder med låg intensitet på sikt kan uppnå hög trädmortalitet genom fördröjda avgångar. Syftet med arbetet var att studera överlevnaden av träd efter en skogsbrand som inträffade år 2008 i Skårebo naturreservat i Halland. Efter fältinventeringar analyserades trädmortalitetens beroende på beståndsålder och markfuktighetsklass med målsättningen att ge ökad kunskap om hur naturlig störningsdynamik kan efterliknas i skogsbruket. Friska marker hade en beståndsersättande mortalitet och överlevnaden ökade succesivt med högre markfuktighet. Torr mark hade lägre mortalitet än frisk men högre än de fuktigare klasserna. Inget tydligt samband mellan mortalitet och beståndsålder påvisades. Det konstaterades att aktuella modeller för naturlig störningsdynamik förklarar sambandet mellan mortalitet och markfuktighetsklass men att mer studier av skogsålderns betydelse för skogens mortalitet efter skogsbrand var nödvändiga.