Motgångar med mångfaldiga medborgarskap i EU:s fria rörlighet

Sammanfattning

Sverige har som en del i EU:s fria rörlighet stiftat utlänningslagen kapitel 3a som reglerar rätten för EES-medborgare att uppehålla sig, och arbeta i Sve-rige utan uppehålls- eller arbetstillstånd. Frågan som behandlas i denna upp-sats är om en person med dubbla medborgarskap kan klassas som förmånstagare enligt rörlighetsdirektivet och hur rättstillämpningen ser ut för dem, till skillnad från de med bara ett medborgarskap. Ett ytterligare med-borgarskap medför att de har sämre rätt i situationer där de reser mellan de två länderna då den svenska lagen och rörlighetsdirektivet inte längre tilllämplig. Det finns begränsad möjlighet att härleda liknande rättigheter genom primärrätten i artikel 21 FEUF, men de är inte lika långtgående eller tydligt formulerade, då de kommer utav praxis av EU-domstolen. Detta leder till olika behandling, vilket lyfter problematiken om hur EU:s medborgarskap ska ses i relation till familjeliv och icke-diskriminering. Uppsatsen belyser hur det kan finnas ett behov av en mer likformig rättstilllämpning för personer med dubbelt medborgarskap, för att säkerställa att de har samma rättigheter och skydd som andra EU-medborgare.