Nedbrytning av plastskräp vid västkusten : En platsstudie avnedbrytningen efter 12 månader av vittring

Sammanfattning

Plast påverkar vårt samhälle i stor utsträckning och har hjälpt till att utveckla nya förbättringar och redskap i vår vardag. Trots alla bra egenskaper med plaster har några oönskade effekter kommit till ytan med negativ påverkan på miljön. Detta examensarbete undersökte hur plastmaterial bryts ned av vittring utanför den svenska västkusten. Plastmaterialen undersöktes med hjälp av Fourier Transform Infrared Spectroscopy (FTIR), Differential Scanning Calorimetry (DSC) och Scanning Electron Microscopy (SEM) för att fastställa om kemisk nedbrytning sker efter 12 månader. Följande frågor stod i fokus: Vilka plaster har brutits ned, och i vilken utsträckning? Hur har plastens egenskaper förändrats? Vilka förutsättningar har de olika plastmaterialen för nedbrytning på stränder, och vilka faktorer påverkar nedbrytningen? Resultatet indikerade att liten eller ingen detekterbar nedbrytning skett på proverna efter 12 månaders vittring genom FTIR analys. Några prover visade dock tecken på förändring i de fysiska egenskaperna vid DSC analys, vilket kan beror på nedbrytning. Trots detta resultat fanns det synliga tecken på fragmentering, fysisk skada från stress och yttre krafter, såsom sand- och vågtumling för EPS (Styrofoam), LD-PE (Candy Paper) och PP (Blårep). Fragmenteringens påverkan på havlsmiljön kunde dock inte bevisas i denna studie eftersom prover på sand eller vatten från området inte genomfördes. Detta gör att endast synliga indikationer på fragmentering var identifierbara, men inte bevisa att det bidragit till makro- eller mikroplaster i närmiljön. Samtliga plastmaterial i studien innehöll någon form av tillsatts så som stabilisatorer. Eftersom endast små variationer förekommer i analysen av plastmateralen kunde det antas att tillsatserna och stabilisatorerna i materialen var effektiva i att hindra polymererna från nedbrytning under 12-månaders vittring.