Nyckel för bedömning av brandrisk anpassad för svenska skogar

Sammanfattning

I framtiden väntas ett ostadigare klimat i Sverige med varmare genomsnittstemperatur och fler perioder av långvarig torka vilket ökar risken för att svenska skogar kan drabbas av omfattande bränder. För att öka skyddet mot skogsbränder behöver det finnas verktyg och kunskap som skogsägare kan använda för att bedöma brandrisken i sina skogar. Syftet med denna studie var att ta fram ett sådant verktyg i form av en brandrisknyckel som är lätt att använda och anpassad till boreala skogar i Sverige. Nyckeln baserades på en litteraturundersökning om hur skogens egenskaper påverkar brandrisk. Markvegetationen har betydande påverkan på brandrisken och kan delas upp i risväxter och ört-och gräsväxter. Många risväxter har hög markbrandpotential, särskilt ljung och kråkbär. Undantag är blåbär som har en betydligt lägre brandpotential än andra risväxter som till exempel lingon, mjölon och skvattram. Detta då blåbär har högre fukthalt i sina blad. Ört-och gräsväxter har en hämmande effekt på markbrand under högsommaren, även de på grund av hög fukthalt i sina blad. Finns det dock fjolårsgräs på platsen är markbrandpotentialen hög på våren innan nytt gräs har vuxit. De svenska boreala skogarna består främst av tall (Pinus sylvestris) och gran (Picea abies) som båda är trädslag som skapar skog med relativt hög benägenhet för att sprida brand om en antändning skulle ske. Under modern tid har även contortatall (Pinus contorta) planterats i ett antal av Sveriges produktionsskogar vilket har bidragit till att risken för intensivare bränder har ökat ytligare i sådana skogar. Lövträd å andra sidan har en god dämpande effekt på brandspridning på grund av sina blads höga vattenhalt. Utöver påverkar markfuktighet och skogsbeståndens täthet också brandrisken. Ökad markfuktighet minskar risken för mark- och kronbrand medan ökad täthet hos trädbeståndet minskar risken för markbrand men ökar risken för kronbrand.