(O)laglig skattebefrielse av biogas – En studie i regelkonflikten mellan statstödsrätten och den svenska skattebefrielsen av biogas

Sammanfattning

Den 29 juni 2020 antog kommissionen två beslut om att inte invända mot en förlängning för perioden 2021–2030 av stödordningar för skattebefrielse av biogas som används som motor- eller uppvärmningsbränsle. De två stödordningarna godkändes för första gången av kommissionen 2003 respektive 2007. De förlängdes sedan upprepade gånger och godkändes av kommissionen som förenligt stöd till och med den 31 december 2020. Den 21 december 2022 ogiltigförklarade tribunalen besluten i mål T-626/20 Landwärme mot kommissionen. Tribunalen ansåg att det vid tillfället för besluten förelåg tveksamhet avseende stödets förenlighet med den inre marknaden och att kommissionen därför borde ha inlett det formella granskningsförfarandet enligt artikel 108.2 FEUF. I svensk rätt stadgas skattebefrielsen av biogas i lagen (1994:1776) om skatt på energi. Skatteverket har med hänvisning till domen sedan den 7 mars 2023 inte beviljat någon skattebefrielse för biogas. Detta i direkt strid med lagens ordalydelse och tillsynes även med det grundlagsstadgade föreskriftskravet. Det är en unik situation att Skatteverket inte tillämpar en gynnande skatteregel, och myndigheten hänvisar inte till någon bestämmelse eller princip till stöd för åsidosättandet. Uppsatsen ämnar därvid svara på frågeställningen: hur förhåller sig skattebefrielsen av biogas till statstödsrätten mot bakgrund av domen i mål T-626/20? Uppsatsen finner att ett medgivande av skattebefrielsen efter domen vunnit laga kraft innebär ett brott mot genomförandeförbudet, vilket efter beslut från kommissionen föranleder att skattebefrielsen måste återkrävas. Beträffande frågeställningen dras dock slutsatsen att det alltjämt är något oklart om Skatteverket har laglig grund för sitt åsidosättande av skattebefrielsen.