(O)tillåtet risktagande inom sjukvården - Att balansera medicinskt beslutsfattande och rättsligt ansvar för vållande till annans död

Sammanfattning

Brottet vållande till annans död kännetecknas av att en persons agerande lett till någons död utan att detta varit avsiktligt eller kontrollerat från start till slut. För att kunna konstatera att detta agerande varit så pass klandervärt att det faller under straffrättsligt ansvar har domstolen att ta ställning till huruvida en otillåten risk har företagits. Vad som utgör ett otillåtet risktagande inom sjukvården kan dock vara en svår avvägning mot bakgrund av att denna verksamhet både är riskfylld och önskvärd. Denna framställning syftar till att utreda vilket risktagande som tillåts inom sjukvården utan att detta faller under straffrättsligt ansvar för vållande till annans död. Detta utreds i två led, varav det första består i att kartlägga de faktorer som påverkar bedömningen av det otillåtna risktagandet generellt inom straffrätten. Detta utreds med hjälp av domstolspraxis och tillgänglig doktrin inom området. Därefter sätts dessa bedömningsgrunder i en hälso- och sjukvårdskontext genom en undersökning av hur Högsta domstolen och underrätterna tillämpat dessa när ett dödligt misstag skett inom sjukvården. Undersökningen visar att den medicinska normen vetenskap och beprövad erfarenhet tillmäts stor betydelse vid bedömningen av det otillåtna risktagandet. Detta kan te sig bekymmersamt mot bakgrund av dess stundtals vaga innebörd och dess förekomst inom en rad andra rättsområden än just straffrätten. Att hälso- och sjukvårdspersonalen många gånger befinner sig i en ansträngd och stressig arbetsmiljö uttrycks med sympatier från domstolarna, men är samtidigt inget som gör att ett risktagande tolereras. Av framställningen framgår också att gränsdragningen för det straffbara agerandet sker i ljuset av patienters förtroende för sjukvården. Härvid befinner sig sjukvårdspersonalen i en rättsligt utsatt situation. Med hänsyn till att det otillåtna risktagandet är knutet till de normer som råder i dagens samhälle kan dock denna utsatthet komma att ändras i respektive riktning i framtiden.