Ond tro inom varumärkesrätten - En studie av definitionen av det varumärkesrättsliga begreppet ond tro inom unionsrätten och den svenska införlivningen

Sammanfattning

Begreppet ond tro inom varumärkesrätten återfinns både i svensk nationell rätt och inom unionsrätten. I dagligt tal förstås ond tro som att någon agerar med en ond eller ohederlig inställning eller avsikt men inom varumärkesrätten innehar det en bredare betydelse. I varumärkesrättsliga sammanhang återfinns ond tro både som ett registreringshinder och som ogiltighetsgrund för upphävande av ett redan registrerat varumärke. Begreppet saknar definition i lagtexten, varför det har kommit att utformas genom praxis, en utveckling som är ständigt pågående. Det första avgörandet i vilket EU-domstolen kom att uttala sig om tolkningen av begreppet kom 2009 och därefter har efterföljande avgöranden kommit att vidareutveckla begreppets betydelse. Utifrån dessa kan vissa teman utläsas, dels kan fallen av ond tro delas in i sju olika typer där olika faktorer och omständigheter framstår som mer eller mindre relevanta för bedömningen vilka denna uppsats belyser och systematiserar. Faktorer som sökandens avsikt med ansökan om registrering och kännedom om ett tidigare förväxlingsbart varumärke utgör faktorer som tillmäts stor vikt i bedömningen. Omständigheter som de affärsmässiga överväganden som föranlett ansökan utgör likaså en viktig del i bedömningen av om en ansökan lämnats in i ond tro. På senare år har särskilt två avgöranden kommit att förändra synen på hur begreppet ska tolkas. Efter dessa stod det klart att den svenska rätten inte längre speglade sin unionsrättsliga föregångare, varför en ändring av den svenska varumärkeslagen var nödvändig. I bedömningen av om ändringarna av de svenska ond tros-bestämmelserna, särskilt 2 kap. 7 § andra stycket varumärkeslag (2010:1877), är förenliga med dess unionsrättsliga föregångare landar uppsatsen i slutsatsen att det inte, utifrån dess ordalydelse finns något i den svenska varumärkeslagen som strider mot gällande unionsrätt. Av den praxis som finns att tillgå verkar det som att det finns utrymme att tillämpa de svenska bestämmelserna i enlighet med hur EU-domstolen och tribunalen uttalat att de ska tolkas.