Pappors upplevelser av att leva med postpartum depression : En systematisk litteraturöversikt

Sammanfattning

Bengtsson L, Fors L. Pappors upplevelser av att leva med postpartum depression. En systematisk litteraturöversikt. Examensarbete i omvårdnad, 15 högskolepoäng. Malmö Universitet: Fakulteten för Hälsa och Samhälle. Institutionen för Vårdvetenskap, 2026. Bakgrund: Det är ett relativt nytt område att även pappor drabbas av postpartum depression jämfört med hur länge det har varit känt att mammor drabbas av postpartum depression. Det är en komplex livsomställning att bli pappa där flera olika faktorer i livet förändras. Relationen med partnern kan förändras, sömnen kommer i obalans och självbilden kan påverkas. Dock har det visat sig att pappans delaktighet i graviditet och tidigt beslutfattande spelar in i hur pappan upplever omställningen till det nya livet. Det ligger även ett ansvar på sjukvården att screena för postpartum depression hos båda föräldrar och bemöta denna diagnos med ödmjukhet och respekt oavsett vilken förälder som visar sig vara drabbad. En konsekvens av postpartum depression har visat sig vara att barnet i fråga påverkas negativt, både i nuläget och framåt i tiden. Syfte: Syftet med den systematiska litteraturöversikten var att belysa pappors upplevelser av att leva med postpartum depression. Metod: En systematisk litteraturöversikt med kvalitativ ansats baserad på sju vetenskapliga artiklar där en tematisk syntes utfördes enligt Thomas & Harden (2008). En bedömning av de deskriptiva temans tillförlitlighet utfördes därefter enligt GRADE-CERQual. Resultat: Litteraturöversikten resulterade i tre analytiska teman med åtta deskriptiva teman. De analytiska teman var; En svår livsomställning med ökat ansvar, osäkerhet kring identitet och sociala normer, psykisk och emotionell påfrestning med känslor av nedstämdhet, spänning och ambivalens och en försämrad självkänsla och upplevelse av att vara ensam i sin situation. Konklusion: Pappor med postpartum depression upplever en svår livsomställning med ökat ansvar, psykisk och emotionell belastning vilket kan leda till en känsla av ensamhet och försämrad självkänsla. Det är av vikt att fortsatt kunskap om ämnet sprids för att pappor ska veta vad de drabbats av, vart de ska vända sig för hjälp och för att vårdens attityd gentemot papporna ska förändras och tas på allvar. Barnhälsovården behöver aktivt uppmärksamma och se pappor postpartum, likt hur mammorna bemöts idag.