Reducerad aggregering av affibodymolekyler

Sammanfattning

I dagsläget utvecklas ständigt nya läkemedel med hjälp av affinitetsprotein. På 90-talet skapades ett nytt sådant protein utvunnet från Protein A på KTH, den så kallade affibodyn. Att arbeta med affibodies är ofta fördelaktigt eftersom de är lätta producera samtidigt som de delar många av de väsentliga egenskaperna hos en antikropp. Affibodies är även kända för att vara mycket stabila, vilket betyder att de i de flesta fall klarar av att vecka sig tillbaka till korrekt struktur efter denaturering. Tyvärr är det inte alltid fallet och ett exempel på det är de affibodies i biblioteket som konstruerats för att binda till spike 1 på SARS-CoV-2 i Johan Rockbergs labb på Proteinteknologi i AlbaNova. I detta projekt har affibodyn ZS1-ORANGE-22, från biblioteket, producerats i tre nya expressionsvektorer som tidigare inte prövats. Vektorerna innehåller olika element som tidigare påvisat öka lösligheten av protein. Resultatet från produktionen visar att vektorn som tidigare använts för produktion av affibodyn producerade den största mängden protein. Däremot uppvisade de tre nya vektorerna som utvärderats i projektet ett större procentuellt utbyte protein efter rening. I kombination med detta har även en studie kring hur buffertars komposition inverkar på proteinlösligheten gjorts. Resultat från denna utvärdering visar att tillsatsen av L-arginin och L-Glutaminsyra till PBS ökar lösligheten av proteinet, men att det även kan en inverkan på dess struktur som gör det mindre lämpligt för tillämpningar samt analys.