Reell betad biomassa och barrmasseförlust hos tall orsakad av älg : en studie i Uppland

Sammanfattning

Älgen (Alces alces) står för många ekosystemtjänster och är kulturellt viktig i Sverige. Dess diet består bland annat av unga tallar (Pinus sylvestris). Viltbete skapar kemisk och morfologisk respons i träden, och kan leda till minskad virkesproduktion och virkeskvalitet. Det är därför viktigt att undersöka älgbetets effekter på träden för att få kunskapsunderlag att förhålla sig till inom skogsskötsel och älgförvaltning. Eftersom fotosyntesen som driver tallens tillväxt sker i barren, bromsar sidoskottsbetning volymtillväxten genom förlorad barrbiomassa. Sidoskotten varierar i storlek, och vilka som betas påverkar hur mycket biomassa ett träd förlorar. Den här studien undersöker hur älgar fördelar sitt bete på tallar av olika höjder, och uppmäter reell betad biomassa givet andel och placering av betade sidoskott. Resultatet visar på en stor variation i betestryck på tall, även inom samma höjdspann. Hur mycket en specifik tall kommer att betas är därmed svårt att förutse. En större mängd biomassa hämtades av älgar från större tallar än från mindre, samtidigt som betning orsakade proportionellt högst biomassaförlust hos de minsta tallarna. Ett förslag är därför att fokusera på att skydda små plantor från viltbete. Vidare hämtades en större mängd biomassa av älgar i form av sidoskott än av toppskott. Detta kan sammantaget innebära att Äbin, den nationella betesskadeinventeringen, inte är en tillräckligt precis metod för bedömning av barrmasseförlust, och inte heller ger en tillräcklig indikation på minskad volymtillväxt hos tall orsakad av bete.