Representerad men accepterad?

Sammanfattning

Under de senaste åren har frågor om totalförsvar, mönstring och upprustning aktualiserats i takt med det förändrade säkerhetspolitiska läget i Sverige och Europa. Samtidigt visar tidigare undersökningar att unga kvinnor uppvisar lägre motivation inför mönstring jämfört med unga män. Detta väcker frågor om hur Plikt- och prövningsverkets visuella kommunikation bidrar till att forma föreställningar om tillhörighet, mening och legitimitet i relation till unga kvinnor inom plikt- och mönstringsprocessen som historiskt präglats av maskulina normer. Studien syftar därmed till att undersöka hur unga kvinnor representeras i Plikt- och prövningsverkets visuella myndighetskommunikation på Instagram, samt att analysera hur visuella genusrepresentationer och semiotiska resurser används för att konstruera föreställningar om tillhörighet, legitimitet och mening inför mönstring. Syftet besvaras genom forskningsfrågorna (1) hur unga kvinnor representeras i Plikt- och prövningsverkets visuella kommunikation på Instagram, samt (2) vilka semiotiska strategier används för att konstruera föreställningar om tillhörighet, mening och identitet? Det teoretiska ramverket utgår från ett multimodalt semiotiskt perspektiv som tar avstamp ur representationsteorin, semiotik, genusperspektiv och symboliskt kapital. Genom detta bygger studien på en kvalitativ metod där en multimodal semiotisk analys genomförs i två steg. (1) datainsamling av studiens empiriska material som består av tio inlägg publicerade på Plikt- och prövningsverkets officiella Instagramkonto, och sedan (2) analys av insamlat material för att undersöka hur unga kvinnor representeras i materialet, samt hur visuella och språkliga resurser samverkar för att konstruera föreställningar om tillhörighet, mening och legitimitet. Resultatet visar att unga kvinnor konsekvent representeras som centrala, kompetenta och legitima aktörer genom visuella strategier som central placering, tydlig visuell hierarki, fokuserade och professionella kroppsliga uttryck, aktiva roller och inkluderande blickar. Kroppsspråk, bildkomposition, miljöer och typografi samverkar för att skapa föreställningar om tillhörighet, mening och legitimitet i den visuella kommunikationen av unga kvinnor. Samtidigt präglas representationerna ofta av kontrollerade, neutrala och disciplinerade uttryck, vilket synliggör hur kommunikationen både utmanar och reproducerar normativa genusföreställningar kring vilka unga kvinnliga uttryck och identiteter som framstår som legitima och tillhörande inom plikt- och mönstringsprocessen.