Revisorns ansvar i upptäckten av ekonomisk brottslighet : med fokus på penningtvätt

Sammanfattning

Den här studien är skriven på svenska och undersöker hur revisorer i Sverige upplever sitt ansvar i upptäckten av ekonomisk brottslighet, med ett särskilt fokus på penningtvätt (AML). Den snabba utvecklingen inom ekonomisk brottslighet och det expanderande AML-regelverket har skärpt kraven på revisionsbranschen och skapat gränsdragningar mellan revisorns formella uppdrag och de förväntningar som omgivningen har på professionen. Studien använder en kvalitativ forskningsansats och bygger på 10 semistrukturerade intervjuer med revisorer från svenska revisionsbyråer av olika storlek. Det teoretiska ramverket bygger på institutionell teori (DiMaggio & Powell 1983; Scott 2008) och expectation gap-teori (Liggio 1974; Porter 1993) som tillsammans används för att tolka det empiriska materialet. Resultaten visar att revisorerna i grunden upplever ansvarsfördelningen mellan sig själva och tillsynsmyndigheterna (bl.a. Revisorsinspektionen och Ekobrottsmyndigheten) som tydlig och logisk. Revisorn granskar och rapporterar vid misstanke, medan myndigheterna utreder och lagför. I praktiken uppstår dock gråzoner - framför allt i bedömningssituationer där det är svårt att avgöra när misstanken är tillräcklig för rapportering. Kommunikationen med tillsynsmyndigheter sker i hög grad indirekt via branschorganisationen FAR. Återkoppling efter genomförd rapportering är i stort sett obefintlig, vilket påverkar revisorns handlingsutrymme vidare i AML-arbetet i praktiken. Ett tydligt förväntningsgap identifieras i studien och är tydligast gentemot allmänheten, som förväntar sig att revisorn ska fungera som brottsutredare. Sådana förväntningar som saknar täckning i det faktiska revisionsuppdraget kan beskrivas som ett reasonableness gap. Gentemot tillsynsmyndigheterna är gapet mer nyanserat och präglat av otydliga standarder snarare än direkt oförnuftiga förväntningar, ett så kallat deficient standards gap. Revisorerna hanterar dessa spänningar genom tidig riskbaserad kundbedömning, kollegialt stöd, interna rapporteringsstrukturer och mimetiska strategier där branschgemensamma normer fungerar som vägledning. Studien bidrar med kunskap om revisorns institutionella handlingsutrymme i AML-arbetet och förståelsen av förväntningsgapet inom den svenska revisionsbranschen. Resultaten visar att gapet inte enbart beror på kommunikationsproblem utan visar på spänningar mellan lagstiftning, professionella normer och revisorns egen uppfattning om sin yrkesroll.