Robustheten hos olika skyddsmetoder för ändträytan i KL-trä mot fuktupptagning

Sammanfattning

KL-trä vid byggnationer har blivit vanligare än tidigare där en anledning kan vara att korslimmat trä är ett starkt material i förhållande till dess lätta vikt. Ytterligare en egenskap materialet besitter är att det påverkas negativt när det utsätts för vatten över tid. Därmed krävs studier om skyddsmetoder för KL-träets ändträyta, som har en hög förmåga att absorbera fukt. Detta arbete baseras på tidigare studier av (Jonasson & Kauppi, 2024) som undersökt vilken skyddsmetod som är effektiv mot fuktupptagning via ändträet. Syftet med denna undersökning är att undersöka robustheten av skyddsmetoderna som tidigare analyserats av (Jonasson & Kauppi, 2024), och uttala sig om skyddsmetodernas effektivitet under en längre tidsperiod. I denna studie har en experimentell undersökning genomförts, där fem provkroppar exponerades för vatten under tio dagar. Provkropparna bestod av två skyddstejpmetoder och två skyddsfärgsmetoder, samt en kontrollkropp som lämnades oskyddad för att möjliggöra jämförelse av skyddsmetoderna. För att mäta fuktkvoten i väggelementen används permanenta sensorer som var installerade i väggelementets lameller. De permanenta sensorerna mäter den relativa fuktigheten och temperaturen, vilket därefter omräknades till en fuktkvot med hjälp av en jämviktsfuktkvotformel (EMC). Den andra mätningsmetoden utgjordes med ett resistensverktyg som mäter fuktkvoten i träet direkt. Samtliga fuktkvotsvärden noterades i en Excelfil för vidare undersökning. Utifrån mätningarna kan resultat om vilka av väggelementen som absorberat mest vatten under tidsperioden urskiljas. Därefter undersöktes och jämfördes uttorkningsfasen av provkropparna med tidigare undersökning (Jonasson & Kauppi, 2024). Resultatet visade vilken skyddsmetod som var mest respektive minst robust. Den tejpningsmetod där tejpen viks upp på kanterna av väggelementet var mest effektivt och robust av skyddsmetoderna. Här var fuktkvoten som högst 15%, vilket överensstämmer med tidigare undersökning (Jonasson & Kauppi, 2024). Den sämsta metoden var endast tejp applicerat utmed ändträet där fuktkvoten för ytlamellen uppgick till över 60% som högst. Slutsatser utifrån undersökningen är bland annat att de skyddsmetoder som inte skyddar ändträet helt från exponering av vatten, inte heller uppfyller inbyggnadskraven på 18% fuktkvot, vilket är en gräns för att minimera risken för skador och mikrobiell tillväxt vid byggskedet. Därmed är ett heltäckande skydd som omsluter ändträet både avgörande och nödvändigt för att säkerställa ett långsiktigt skydd mot fuktupptagning via ändträet.