Effektivitet hos ändträskyddstejp i KL-trä vid skador

Sammanfattning

Korslimmat trä (KL-trä) kan under byggskedet exponeras för nederbörd innan byggnaden är väderskyddad. I synnerhet kan regnvatten ansamlas på bjälklag och bli stående under längre tid, vilket innebär att nederkanten på monterade KL‑träväggar kan få kontinuerlig kontakt med flytande vatten. Detta ger en ogynnsam fuktbelastning och ökar risken för fuktinträngning i ändträytor. Ett vanligt lokalt skydd är diffusionsöppen ändträskyddstejp, men i praktiken kan tejpen skadas, exempelvis av spikhål. Syftet med detta examensarbete var att experimentellt undersöka hur skador i ändträskyddstejp påverkar fuktupptaget i KL-trä samt att jämföra skadad tejp med oskadad tejp och en otejpad referens. Sex provkroppar av femskikts KL-trä (100 mm) ingick i testserien: en otejpad referens, en med oskadad tejp samt fyra med perforerad tejp (cirkulära hål med diameter 4 mm). Vattenexponeringen pågick i 2,5 veckor med en konstant vattennivå motsvarande cirka 30 mm upp längs den nedersta ändträytan. Provkropparna placerades i utomhusmiljö under tält. Fuktkvot bestämdes med hammarelektrod via förberedda mätpunkter i lamell 1–3 på avstånden 60, 80, 100, 120, 170 och 220 mm från den exponerade ändträytan. Temperaturen vid mättillfällena varierade mellan 3 och 15 °C. Den initiala fuktkvoten bestämdes genom ugnstorkning av en separat provbit uttagen ur samma KL-träpanel som användes för tillverkning av provkropparna och beräknades till cirka 7,8 %. Resultaten visar att tejpning reducerade fuktupptaget jämfört med otejpad referens, medan skillnaden mellan skadad och oskadad tejp var liten under de aktuella försöksförhållandena. De tejpade provkropparna uppvisade fuktkvoter omkring 6–10,4 % under mätperioden och låg därmed tydligt under den ofta angivna gränsen 18 % vid inbyggnad. Vid jämförelse mellan de tejpade provkropparna framkom en tendens till något högre fuktkvoter i de provkroppar där tejpen hade större skadeomfattning, det vill säga fler perforeringar. I dessa provkroppar var skadorna dessutom placerade i lamell 1, 3 och 5, där fiberriktningen var orienterad 90° mot uppfuktningsytan, vilket innebär gynnsammare förutsättningar för fuktupptag än i lameller med fiberriktning parallell med uppfuktningsytan. Variationerna mellan mätpunkterna var dock sådana att någon entydig skadeeffekt inte kunde fastställas. Tolkningen påverkas av att startfuktkvoten var låg samt av metodens mätosäkerhet (cirka ±2 procentenheter inom instrumentets tillämpliga mätintervall, och lägre tillförlitlighet nära instrumentets nedre mätgräns). Studien indikerar att diffusionsöppen ändträskyddstejp kan fungera som ett robust temporärt fuktskydd även vid mindre perforeringar, men att ytterligare försök krävs för att fastställa vid vilken skadegrad skyddsfunktionen försämras. Fortsatta studier bör genomföras med en mer realistisk startfuktkvot på ca 12 %, mer systematiskt varierad skadegrad samt förbättrad mätmetodik och hantering av mätosäkerhet.