Social isolering och ensamhet bland äldre : Biståndshandläggares perspektiv på bidragande faktorer och insatser

Sammanfattning

Syftet med studien var att undersöka vilka faktorer som bidrar till ensamhet och social isolering hos den äldre befolkningen. Fem biståndshandläggare intervjuades och det empiriska materialet analyserades med stöd av en tematisk analys. Vidare analyserades resultatet med stöd av aktivitetsteorin, Känsla av sammanhang (KASAM) och disrespansmodellen. Studiens resultat visar att de främsta faktorer som bidrar till äldres ensamhet och sociala isolering är fysiska och psykiska funktionsnedsättningar, en otrygg och otillgänglig miljö i den äldres närområde samt bristande sociala nätverk. Vidare visade studien att ensamhet och social isolering medför konsekvenser i form av psykisk ohälsa. Ett centralt fynd i studien var förebyggande arbete och skyddsfaktorer som visade att meningsfulla sociala relationer och deltagande i sociala aktiviteter spelade en viktig roll. Organiserade aktiviteter så som öppna mötesplatser och biståndsbedömda insatser kan bidra positivt till att motverka ensamhet och social isolering genom att ge äldre möjlighet att vara delaktiga i samhället.