Språkutveckling genom högläsning : Förskollärares erfarenheter av högläsning som metod till språkutveckling

Sammanfattning

Denna studie undersöker hur högläsning används som metod i förskolan för att främja barns språkutveckling, samt vilka möjligheter och utmaningar förskollärare upplever med detta. Studien synliggör även vilka konkreta arbetssätt som förskollärarna använder under högläsningsstunderna, samt om revideringen i läroplanen har påverkat förskollärarnas arbetssätt. Datainsamlingen gjordes genom kvalitativa semistrukturerade intervjuer med förskollärare i olika förskolor och kommuner. Studien utgår från det sociokulturella perspektivet. Studien resultat visar att högläsning är en bidragande faktor för barns sociala interaktioner och samspel med varandra. Högläsning ses som viktig för barns språkutveckling och förskollärarna använder många olika arbetssätt för att främja den under högläsningsstunderna. Det framkommer att den spontana högläsningen dominerar över den planerade och att det finns flertalet organisatoriska utmaningar, vilket påverkar högläsningens utrymme och förutsättningar i förskolans verksamhet. Resultatet visar att revideringen i läroplanen som kom 2025 inte påverkat förskollärarnas arbetssätt något markant utan att det främst bekräftar deras redan pågående arbete. Slutsatsen av denna studie visar att de interaktiva samtalen som sker under högläsning är de som mestadels främjar barns språkutveckling.