STÄRKNING AV BYGGHERREROLLEN – En studie om erfarenhetsåterföring, organisatoriskt lärande och ekologiska hållbarhetsambitioner

Sammanfattning

Introduktion – I rollen som projektets beställare har byggherren det övergripande ansvaret för att sammanföra samtliga aktörer i byggprocessen. Trots denna centrala roll förlitar sig byggherreorganisationerna i hög grad på externa konsulter och temporära projektgrupper, vilket skapar en risk för organisatorisk glömska där värdefull kunskap går förlorad vid projektavslut. En betydande utmaning ligger därför i att motverka denna glömska och förankra erfarenheter i moderorganisationen. Samtidigt besitter byggherrar ett stort handlingsutrymme för att definiera projektens ambitioner för ekologisk hållbarhet, utöver gällande lagar och regelverk. Studien belyser drivkrafterna bakom dessa ambitioner samt hur erfarenhetsåterföring kan bidra till utvecklingen av ett effektivt organisatoriskt lärande och därigenom stärka byggherrens roll som en mer aktiv och kunskapsdriven aktör i byggprocessen. Metod – Studien har en kvalitativ ansats baserad på sex semistrukturerade intervjuer med erfarna företrädare för olika byggherreorganisationer. Dokumentstudier kompletterar intervjuerna, där PBL Kunskapsbank (Boverket), Miljöbyggnad och Svanen har studerats för att erhålla en tydligare bild av byggherrens juridiska ansvar samt inblick i miljöcertifieringssystem. Resultat – Resultatet visar att erfarenhetsåterföring främst sker genom informella interaktioner eftersom strukturerade system vanligtvis saknas. Samtliga aktörer tillämpar miljöcertifieringar, antingen genom en formell certifiering eller genom att endast bygga enligt systemens riktlinjer. Vidare framgår det att samtliga organisationer anlitar externa konsulter för projekteringen. Större organisationer prioriterar intern specialistkompetens för att säkerställa och bevaka sina intressen, medan mindre verksamheter i högre grad är beroende av externa konsulter. Analys – Empirin har analyserats genom en tematisk analys, där det framkommer att erfarenhetsåterföring främst är personbunden och sker informellt, vilket kan skapa organisatorisk sårbarhet. Brist på tid, budget och digitala databaser gör att den ofta bortprioriteras till förmån för den löpande verksamheten. Vidare identifieras en tydlig skillnad i drivkrafterna bakom ekologisk hållbarhet, där privata aktörer använder certifieringar som ett säljargument, medan kommunala verksamheter styrs av ett långsiktigt samhällsansvar utan formell certifiering. Samtidigt blir balansen mellan intern personal och externa konsulter avgörande för att motverka organisatorisk glömska. Byggherrars främsta strategi för att bevaka verksamhetens intressen och säkerställa effektiv erfarenhetsåterföring är att behålla strategisk kompetens internt. Diskussion – Studien visar på ett glapp mellan teori och praktik kring erfarenhetsåterföring. Byggherreorganisationer använder sitt handlingsutrymme inom ekologisk hållbarhet genom att frivilligt certifiera och utveckla egna kravspecifikationer som överstiger gällande regelverk. Skillnader framkommer även mellan olika ägarformer, där privata aktörer använder certifiering som ett säljargument, medan kommunala är mer politiskt bundna. Avslutningsvis konstateras att konsultberoendet kan hämma långsiktigt organisatoriskt lärande, samtidigt som utvecklingen av intern kompetens begränsas av ekonomiska och tidsmässiga ramar.