Stor musik med små verktyg : Hur man som organist hanterar speltekniska problemkopplade till handspännvidd

Sammanfattning

Denna konstnärliga masteruppsats undersöker hur organister med mindre handstorlek kan hantera och tolka orgelrepertoar som innehåller stora grepp och ackord, med särskilt fokus på romantisk musik. Studien utgår från tre verk av Maurice Duruflé, Oskar Lindberg och Max Reger, vilka representerar olika nationella stilar inom den romantiska traditionen samt ställer höga krav på handspännvidd och legatospel. Syftet är att identifiera och analysera strategier som möjliggör en musikalisk och stilistiskt medveten tolkning utan att orsaka ergonomiska problem. Genom konstnärlig praktik samt reflektion undersöks olika lösningar, såsom omfördelning av toner mellan händer och reduktion av ackord. Dessa strategier relateras till frågor om autenticitet, utförandepraxis och musikaliskt uttryck. Resultatet påvisar att det inte finns en generell lösning på problematiken, utan att varje organist måste göra individuella avvägningar beroende på musikaliskt sammanhang och fysiska förutsättningar. En central slutsats är att prioriteringen mellan legatospel och ergonomi är situationsbunden, där kompromisser ibland är nödvändiga beroende på förutsättningarna. Studien betonar vikten av medvetna konstnärliga val och reflektion kring hur tekniska anpassningar påverkar det musikaliska resultatet. Uppsatsen bidrar med praktiska och reflekterande perspektiv om hur organister kan arbeta med tekniskt krävande repertoar, samt belyser samspelet mellan kroppsliga förutsättningar och konstnärligt uttryck inom orgelspel.