Stress och copingstrategier hos socialarbetare i relation till arbetslivserfarenhet : En kvantitativ jämförelsestudie om socialsekreterare på barn och ungdomsenheter

Sammanfattning

Socialsekreterare inom barn- och ungdomsenheter utgör en särskilt utsatt yrkesgrupp som ofta präglas av hög arbetsbelastning, otillräckliga resurser och emotionella krav. Tidigare forskning visar att dessa arbetsvillkor bidrar till hög personalomsättning och stressrelaterad ohälsa. Kunskap saknas kring mer erfarna socialsekreterares upplevelser av stress och copingstrategier i jämförelse med de mindre erfarna socialsekreterarna. En aspekt som kan vara betydande att undersöka är om graden av stress och hantering av denna, korrelerar med längden av arbetslivserfarenhet. Därmed syftar denna studie till att jämföra stressnivåer och copingstrategier hos mindre respektive mer erfarna socialsekreterare på barn- och ungdomsenheter. Vidare vill uppsatsarbetet belysa eventuella samband bland socialsekreterares stressnivåer och de organisatoriska faktorerna på en arbetsplats. Studien tar sin teoretiska utgångspunkt i Lazarus & Folkmans (1984) transaktionella modell om stress, som betonar samspelet mellan individens kognitiva värderingar och coping. Samt Lipskys (2010) teori om gräsrotsbyråkrati, som belyser hur organisatoriska villkor påverkar yrkesutövningen. Studien utgår från en kvantitativ metod i form av en jämförande enkätstudie. Enkäten distribuerades till 100 svenska kommuner och besvarades av 83 socialsekreterare. Datamaterialet analyserades med hjälp av statistiska analyser i SPSS. Resultatet indikerar att stress är vanligt förekommande bland socialsekreterare oavsett arbetslivserfarenhet. Graden av stress och tillämpningen av copingstrategier skiljer sig inte signifikant bland mindre respektive mer erfarna socialsekreterare. Däremot visar resultatet en korrelation bland socialsekreterares stressnivåer och organisatoriska faktorer.