Man är inte stark ensam - En kvalitativ studie om socialt stöd mellan sjukhuskuratorer

Sammanfattning

Syftet med studien var att undersöka hur kuratorer inom hälso- och sjukvård beskriver olika påfrestningar som väcker ett behov hos dem att söka socialt stöd hos kollegor, samt att undersöka de föreställningar som kan påverka deras beslut att söka stöd. Kvalitativa intervjuer genomfördes med fem kuratorer på två större sjukhus i Västsverige. Empirin strukturerades och analyserades med en kombination av tematisk analys, meningskoncentrering och hermeneutisk tolkning. De teorier som användes för analys och diskussion i studien var copingteori och en modell för stödmobilisering. Min studie visar att kuratorer kan uppleva känslomässiga påfrestningar som handlar om patienters död, att ensamma möta situationer där våld, övergrepp eller barn kan vara involverade, samt att känna otrygghet på rummen när de ensamma träffar patienter eller anhöriga. Kuratorer mötte även praktiska påfrestningar i form av svåra och komplexa ärenden, ärenden med höga krav på att hitta rätt lösningar för utsatta patienter och ett behov av att spara tid vid tidspress. Att uppleva olika påfrestningar påverkade kuratorers beslut att söka socialt stöd från sina kuratorskollegor. Resultatet visar också att beslutet att söka stöd kan påverkas av deras föreställningar om tillgången på stöd, arbetsplatsens stödjande kultur och hur effektivt stödet anses vara. Dessa föreställningar kan byggas upp av de erfarenheter kuratorer tidigare gjort av att få ett konkret och praktiskt användbart stöd.