TECHNOSTRESS OCH DEN DIGITALA PANOPTIKONEN: En kvalitativ studie av makt och välbefinnande i akademiska miljöer

Sammanfattning

Digitaliseringen av högre utbildning har gjort lärplattformar, kommunikationsverk-tyg och andra digitala verktyg till infrastrukturen för studier. Dessa system skapar flexibilitet och tillgång till information, men kan samtidigt bidra till digital stress genom informationsöverflöd, ständig tillgänglighet och upplevelser av att vara syn-lig och spårbar. Studien bygger på en kvalitativ metod med semistrukturerade inter-vjuer med universitetsstudenter i Sverige. Syftet med studien är att undersöka hur studenter upplever digital stress i sin akademiska vardag, med särskilt fokus på di-gital synlighet, tillgänglighet och välmående. Det teoretiska ramverket kombinerar teorin om technostress med ett fokus på techno-overload, techno-invasion och te-chno-complexity. Detta kompletteras med Foucaults panoptikon och begrepp om digital synlighet och självdisciplinering, för att förstå hur digitala system kan skapa social press och känslor av kontroll. Resultatet visar att digital stress uppstår i sam-spelet mellan student, teknik och organisation. Studenter beskriver stress kopplad till fragmenterad information, otydliga plattformar, notifikationer utanför studietid och förväntningar på snabb respons. Digital synlighet upplevs både som motive-rande och belastande beroende på kontext. Studien drar slutsatsen att digital stress bör ses som ett strukturellt problem snarare än ett individuellt problem. Dessutom bör lärosäten ta större ansvar genom att standardisera plattformsanvändning och tydliggöra kommunikationsnormer.