Pedagogisk samspel och lärarstöd : En intervjustudie om utveckling av studenters lärande och välmående i högre utbildning

Sammanfattning

Studiens syfte var att undersöka hur studenters motivation, engagemang, lärande och välmående i högre utbildning formades i social interaktion mellan studenter och lärare. Metoden som användes var en kvalitativ ansats med semistrukturerade intervjuer, och analysen utgick från en tematisk bearbetning förankrad i Vygotskys sociokulturella perspektiv, där de sociokulturella perspektiven fungerade som centrala och pedagogiska relationella strategier som perifera tolkningsramar. Resultaten visade att lärande och kunskapsutveckling i stor utsträckning var situerade i sociala, kulturella och pedagogiska sammanhang där språk, peer feedback och samarbete fungerade som centrala medierande resurser. Vidare framkom att konstruktiv återkoppling, tydliga strukturer och pedagogiska relationella strategier bidrog till ökad motivation, trygghet och självförtroende samt stärkte studenternas tilltro till sin egen förmåga att utvecklas inom den proximala utvecklingszonen, samtidigt som interaktion mellan studenter gav emotionellt stöd och underlättade lärprocessen. Dessutom visade resultaten att brist på stödjande pedagogiska insatser och negativ feedback kunde leda till osäkerhet, minskat engagemang, stress och försämrat välmående i form av obehag och malaise, vilket i sin tur påverkade de akademiska prestationerna negativt. Slutsatser som kunde dras var att lärande inom högre utbildning utgjorde en dynamisk och relationell process där sociala, pedagogiska och emotionella faktorer samverkade och tillsammans påverkade studenters möjligheter att utvecklas eller hindras i sin utbildning. Relevansen studien hade var att den belyste hur pedagogiska relationella strategier och sociala interaktioner, inklusive peer feedback, kunde främja hållbart lärande, motivation och välmående i akademiska miljöer.