Träd och känslor i Statius Silvae

Sammanfattning

I uppsatsen undersöks hur Statius använder träd för att förmedla känslor i verket Silvae. Detta görs genom att studera kontexterna för trädens närvaro respektive frånvaro, samt trädens funktioner. Utifrån metoderna närläsning och thick description och med en teoretisk utgångspunkt i begreppet känsla pekar resultaten på att träden används genom beskrivningar eller metaforer – ibland i mytologiska kontexter – som narrativa hjälpmedel för att göra läsare mottagliga för känslomässiga budskap. De känslor Statius troligen ämnar förmedla med sina dikter är framförallt vördnad för personerna som utgör dikternas subjekt, men inom vissa temata, som tröstande dikter, förmedlas även sorg och tröst. Träden används således i olika sammanhang för att förstärka dessa känslor, och när träden är frånvarande förmedlas samma känslor på andra sätt.