Tredjemansskador : Gränsdragningen mellan ersättningsgilla och icke ersättningsgilla tredjemansskador

Sammanfattning

Även annan än den som direkt drabbats av en person- eller sakskada kan lida en ekonomisk förlust till följd av skadan. En sådan allmän förmögenhetsskada som uppstår till följd av någon annans person- eller sakskada brukar användas som definition för tredjemansskada. Huvudregeln inom skadeståndsrätten är att tredjemansskador inte ersätts. Högsta domstolen har emellertid gjort undantag från denna regel, vilket gör frågan om tredjemansskador omdiskuterad inom skadeståndsrätten. Att domstolen stundtals gör undantag från huvudregeln men inte andra gånger och att bedömningen varierar beroende på omständigheterna i det enskilda fallet leder till frågetecken kring var gränsen går mellan en ersättningsgill och icke ersättningsgill tredjemansskada. Samtidigt ger vissa avgöranden intryck av att domstolen ibland väljer alternativa argumentationsvägar för att undvika en uttrycklig prövning av undantag från huvudregeln. Detta bidrar i sin tur till osäkerhet kring tredjemansregelns fortsatta betydelse. Uppsatsens syfte är därför att utreda i vilka situationer en tredjemansskada kan ersättas, men även att undersöka vilken roll tredjemansregeln kommer att ha i framtiden. Fokus i uppsatsen ligger således på att utreda när och hur tredjemansregeln tillämpas i rättspraxis och vilken betydelse det kan komma att få för regeln i framtiden. För att nå uppsatsens syfte används den rättsdogmatiska metoden. Genom att grunda undersökningen på relevanta lagar, rättspraxis, förarbeten och doktrin blir det möjligt att fastställa tredjemansregelns innebörd och räckvidd. Metoden bidrar också till en systematisering av tredjemansregeln genom att identifiera samband och likheter i domstolens bedömningar. Därigenom skapas även underlag för att undersöka när undantag från huvudregeln kan göras. Analysen visar att Högsta domstolen fäster särskild vikt vid tre bedömningsmoment för att avgöra om undantag kan göras från huvudregeln om tredjemansskador. För det första tredje mans anknytning, för det andra tredje mans ekonomiska intresse och för det tredje risken för oklar ansvarsfördelning samt negativ påverkan på ersättningssystemet. Tredjemansargumentationen används av domstolen främst när det är tydligt att tredje mans ekonomiska förlust är en indirekt följdskada till annans person- eller sakskada. Domstolen väljer emellertid att använda alternativa argumentationsvägar när dessa erbjuder en mer ändamålsenlig begränsning av ersättningsansvaret. Tredjemansregeln är därmed en regel i förändring men som inte är på väg att försvinna. Balansen mellan behovet av flexibilitet och förutsebarhet kommer sannolikt att prägla regelns framtida utveckling.