”Tvång by proxy” : En kvalitativ studie om samverkan mellan frivården och socialtjänsten i det återfallsförebyggande arbetet

Sammanfattning

I och med brottslighetens omfattning och dess konsekvenser för samhället fann vi det relevant att undersöka huruvida frivården och socialtjänsten samverkar för att minska återfall i brott. Detta eftersom dessa myndigheter besitter uppdrag och resurser för klienter i övergång från anstalt till samhällslivet. Uppsatsen har som syfte att undersöka hur yrkesverksamma inom dessa myndigheter upplever och beskriver hur samverkan fungerar i praktiken inom det återfallsförebyggande arbetet, samt hur det kan komma att påverka återfallsrisk för klienten. För att besvara uppsatsens syfte och frågeställningar utgår denna studie från ny institutionell teori samt desistance-teori. Materialinsamlingen har utförts genom intervjuer med socialsekreterare och frivårdsinspektörer som arbetar återfallsförebyggande med klienter och som har erfarenhet av samverkan mellan myndigheterna. Det empiriska materialet har analyserats genom en tematisk analys, där studiens resultat diskuterar hur institutionella logiker kan påverka hur samverkan fungerar i praktiken samt vilka konsekvenser detta får för klienterna utifrån desistance-teori. Resultatet visar hur de skilda institutionella logikerna, det vill säga frivårdens kontrollerande och stödjande logik kontra socialtjänstens frivillighetslogik, kan leda till ”tvång by proxy”. Inom denna studie innefattar detta hur frivårdens kontrollerande logik riskerar att få praktiska implikationer för socialtjänstens frivillighetslogik, något som leder till att klienten hamnar mellan två olika system och påverkar dess förutsättningar att motstå kriminalitet. Sammantaget bidrar studien med en fördjupad förståelse kring hur samverkan mellan frivård och socialtjänst formas i praktiken samt vilka konsekvenser det får för klienterna.