Vad påverkar aktiveringen? En kvantitativ studie om redovisning av forskning och utveckling i bolag noterade på svenska börsen

Sammanfattning

Immateriella tillgångar har kommit att bli centrala värdedrivare i dagens kunskapsdrivna ekonomi. Detta ställer ökade krav på redovisningens förmåga att spegla dessa tillgångars ekonomiska betydelse på ett tillförlitligt sätt. I redovisningsstandarden IAS 38 där reglering av utvecklingsutgifter behandlas, ges företag ett handlingsutrymme för att bedöma huruvida dessa ska kostnadsföras direkt eller aktiveras som en tillgång i balansräkningen i enlighet med vissa kriterier. I och med detta har det uppstått en osäkerhet kring om aktiveringen grundar sig i objektiva bedömningar eller om den snarare drivs av strategiska incitament kopplade till ekonomisk press. Därav syftar denna studie till att undersöka om sådana incitament existerar i svenska börsnoterade företag, genom att titta på företagsspecifika incitament och undersöka om det finns ett samband mellan företags lönsamhet samt skuldsättningsgrad och benägenhet att aktivera utvecklingsutgifter. Studien är baserad på en kvantitativ analys av 97 bolag inom Mid- och Large Cap-segmenten på Nasdaq Stockholm under perioden 2019-2023. Resultatet visar att inget signifikant samband mellan aktivering av utvecklingsutgifter varken för lönsamhet eller skuldsättningsgrad. I kontextet av denna studie dras därmed slutsatsen att inget stöd hittas för att aktivering påverkas av finansiell press under perioden.