Vi känner ju inte varandra överhuvudtaget, men jag känner mig ändå nära henne : En kvalitativ uppsats om unga vuxnas upplevelser av parasociala relationer på sociala medier

Sammanfattning

Sociala medier är en självklar del av vardagen för unga vuxna och har blivit en viktig arena för det sociala livet. Plattformarna ger förutsättningar för det historiskt sett nya fenomenet parasociala relationer (PSR) att blomstra. PSR är ensidiga relationer med en känsla av närhet till offentliga personer. Syftet med denna uppsats var därmed att undersöka hur unga vuxna upplever sina PSR på sociala medier. Nio deltagare intervjuades. Data analyserades kvalitativt genom tematisk analys vilket resulterade i tre huvudteman. Resultatet visade på att upplevd likhet med den offentliga personen är ett viktigt element för att forma en stabil relation till en främling. Likheten kan speglas i gemensamma intressen, personlighetsdrag eller vardagsliv. En förutsättning för denna upplevelse är att innehållet framstår som äkta och genuint. PSR engagerar följarens känsloliv och empati på liknande sätt som vid ömsesidig vänskap. Att avslöja att man har en nära relation till en främling är emellertid något som upplevs skamfullt och då finns en självmedvetenhet om att ens relation kan ses som socialt avvikande. Följarens känsla av närhet tar sig uttryck genom lojalitet och genom att man hade kunnat vara vän med sin PSR. Ensidigheten i relationen upplevs fördelaktig i den mån att den kräver mindre socialt ansvar och engagemang än en ömsesidig relation. En modell genererades för att illustrera en jämförelse mellan PSR och ömsesidiga relationer. Sammantaget bidrar uppsatsen till ökad förståelse för unga vuxnas upplevelser av PSR på sociala medier.