“Vi kanske har tränat färdigt på att sitta stilla” : En kvalitativ studie om vilken betydelse förskolans utemiljö har för att uppmuntra till barns rörelseglädje

Sammanfattning

Barn idag upplevs vara alltmer stillasittande och tidigare forskning visar att nivån av fysiskaktivitet hos förskolebarn är under gränsen för vad som rekommenderas. Förskollärarnasuppmuntran och utemiljön lyfts som centrala när det kommer till att främja goda vanor för fysiskaktivitet. Syftet med vår studie är att undersöka hur förskolans utemiljö kan uppmuntra tillrörelseglädje hos barn. Genom att undersöka detta vill vi bidra med kunskap gällande betydelsenav att skapa en positiv känsla när det kommer till rörelse redan på förskolan och hur utemiljönkan användas för ändamålet. Kvalitativa metoder i form av fyra semistrukturerade intervjuer medlegitimerade förskollärare samt barnobservationer från fyra olika förskolor har använts för attsamla in det empiriska materialet. Den insamlade empirin analyserades utifrån en tematiskanalysmetod samt ett teoretiskt ramverk bestående av begrepp från den sociokulturella teorin. Studiens resultat påvisar fyra identifierade teman utifrån det empiriska materialet: Rörelseglädjei utemiljön, lärande och undervisning i utemiljön, utemiljöns möjligheter och begränsningarsamt utemiljön som barnens rörelsearena. Resultatet visar att kombinationen av en variationsrikutemiljö, rörelsefrämjande artefakter, det sociala samspelet, pedagogernas engagemang och detmålstyrda arbetet kan främja rörelseglädje. Vi kan även se att normer, villkor och maktrelationerinom förskolans värld utgör en betydelsefull aspekt. Förståelsen kring betydelsen av ett samspelmellan dessa faktorer kan därmed ses som avgörande när det kommer till främjandet av barnsnyfikenhet, lust och lärande i relation till rörelseglädje i utemiljön.