Want It Like You Mean It: Revisiting Goal Self-Concordance Through the Dissociation of Autonomous and Controlled Motivation in Relation to Meaning in Life

Sammanfattning

Självkonkordansmodellen (The Self-Concordance Model) postulerar att autonom målsättning är en primär drivkraft för välbefinnande. Standardiserade mätmetoder sammanblandar dock ofta närvaron av autonomi med frånvaron av yttre press genom användandet av 'relativa' differenspoäng. Denna studie använde ett aggregerat dataset (N = 429) för att systematiskt pröva två konkurrerande modeller: en Balansmodell (där mening uppstår ur totala resultatet av skillnaden mellan autonom och kontrollerad motivation) och en Autonom-Primär modell (där mening drivs enbart av autonom riktning). Genom Bayesiansk strukturell ekvationsmodellering (BSEM) och riktade acykliska grafer (DAGs) visade analysen att självkonkordanspoängen (GSC) döljer den sanna strukturella relationen mellan motivation och mening. Resultaten visade att autonom motivation var den enda robusta prediktorn för meningsbedömningar, medan GSC-poängen inte bidrog med någon unik varians när båda testades samtidigt. En funktionell dubbel dissociation framträdde: autonom motivation predicerade mening men inte depression, medan kontrollerad motivation predicerade depression men inte mening. Den latenta korrelationen mellan autonom och kontrollerad motivation var nära noll (r = -.09), vilket stödjer deras status som ortogonala konstrukt snarare än motsatta ändar av ett kontinuum. Interaktionen mellan autonom och kontrollerad motivation saknade stöd, vilket indikerar att effekten från autonomi till mening är konstant oavsett yttre press. Dessa resultat utmanar den subtraktiva logiken i traditionella mätningar av självkonkordans och tyder på att mening är en produkt av autonom riktning, inte motivationell balans. Nyckelord: autonom motivation, mening i livet, självbestämmandeteori, Bayesiansk strukturell ekvationsmodellering, självkonkordans.