“Who would be free themselves must strike the blow” : Vit blick, internalisering och subjektets upplösning i De blåaste ögonen av Toni Morrison

Sammanfattning

Toni Morrison debuterade 1970 med romanen De blåaste ögonen. Romanens berättelse är placerad i Morrisons hemstad Lorain i delstaten Ohio i USA. Morrisons huvudkaraktär är Pecola, vars förebild är en av Morrisons skolkamrater från barndomen i Lorain. Pecolas berättelse är fokuserad runt hennes desperata önskan efter ett par blå ögon, vilka är en symbol för den eftertraktade vitheten. I denna uppsats analys används närläsning som metod för en kvalitativ textanalys och det teoretiska ramverket består av postkolonial teori och feministisk litteraturteori. Begrepp som används i analysen är Sara Ahmeds teori om den metonymiska glidningen, W.E.B Du Bois begrepp dubbelt medvetande och färggränsen, Foucaults teori om subjektivering samt bell hooks teoretiska begrepp om den oppositionella blicken. Med hjälp av dessa teoretiska ramverk analyseras hur vita skönhetsideal och sociala normer internaliseras av romanens karaktärer och på så vis både bygger upp och bryter ner individer. Studiens analys visar på hur strukturell rasism och genusbaserade maktordningar påverkar bland annat Pecolas självbild vilket leder till att hon som subjekt gradvis förlorar sig själv inom ramen för samhällets normer.