AI-baserad riskbedömning av återfall i brottslighet : En analys av rättsliga, etiska och praktiska utmaningar vid en AI-baserad riskbedömning inom svensk kriminalvård

Sammanfattning

Kan en maskin förutsäga framtida brottslighet? Frågeställningen kan ge upphov till att många olika tankar väcks. Till en början kanske frågan känns skrämmande, medan andra i stället ser på frågan som ett viktigt framsteg i den tekniska utvecklingen. På senare år har AI fått mer genomslag i samhället och i detta avseende är juridiken, mer specifikt straffrätten, ett område som är särskilt intressant att diskutera. Att diskutera AI och straffrätt i samma mening är något som kräver en djup förståelse för alla de konsekvenser ett sådant system kan medföra. I uppsatsen undersöks rättsliga och praktiska möjligheter att tillämpa en AI-baserad riskbedömning inom Kriminalvården för att bedöma risk för återfall i brottslighet. Det finns indikationer på att en AI-baserad riskbedömning skulle kunna bidra till ökad träffsäkerhet och effektivitet. Vad som blir intressant att diskutera i detta avseende, trots dessa indikationer, är det faktum att det ändå finns en tanke om att en sådan tillämpning inom rättskipningen är skrämmande. Möjligen är en bidragande faktor till detta uppfattningen om att en maskin har kontroll över en viss process och att det inte längre är fråga om en mänsklig inblandning. Särskilt oroväckande kan det upplevas när det handlar om beslut som kan påverka en individs fri- eller rättigheter. Den tekniska utvecklingen kommer inte att stanna av då vi rör oss mot ett allt mer digitalt samhälle och därför är det självklart att diskutera den utveckling som sker inom den juridiska världen. Men, kommer vi våga ta steget längre? Även om det kan garanteras att träffsäkerheten ökar och att det ger bättre resultat än de processer där den mänskliga faktorn är inblandad, hade vi känt oss bekväma med att ha en maskin som är helt eller delvis delaktig i sådant beslutsfattande? Uppsatsen kommer att belysa dessa frågeställningar genom att analysera de rättsliga, etiska och praktiska utmaningarna som kan göras gällande i fråga om en implementering av en AI-baserad riskbedömning inom Kriminalvården. Där belyses bland annat frågor om transparens, träffsäkerhet, effektivitet, bias och rättvisa. Genom en redogörelse för gällande rätt i kombination med rättsanalytiska och rättsjämförande inslag syftar således uppsatsen till att belysa den tekniska utvecklingen i förhållande till den juridiska sfären. Resultatet av undersökningen visar att en AI-baserad riskbedömning inom Kriminalvården är förenad med flertalet betydande utmaningar. Vid en redogörelse för rekommenderade insatser vid tillämpningen av AI inom brottsbekämpning kommer höga krav ställas på systemet vad avser krav på transparens, utvärderingar, tillsyn och utbildning av personal. Med anledning av de svårigheter som kan göras gällande vid en implementering av en AI-baserad riskbedömning, främst avseende bias och transparens, sammantaget med krav på skyddsåtgärder kan det konstateras att ett sådant system i praktiken möjligen inte i slutändan blir mer effektivt. Således är slutsatsen att implementeringen av ett sådant system inom Kriminalvårdens verksamhet sannolikt är något som ligger långt bort i tiden trots en användning av liknande system internationellt.